Vi är glada att välkomna Emma Hartman till Steneby Konsthall. Hennes utställning Hood visas 28/1 – 26/2 med vernissage och konstnärssamtal onsdag 28/1 kl 19.

Om konstnären, text av Björn Springfeldt

Konst föds ur konst och för Emma Hartman blev det tidiga mötet med van Gogh och Francis Bacon det som bestämde polerna i hennes bildvärld: landskapet och rummet.

Genom människans historia har hon i sitt arbete som konstnär försökt att besvärja insikten, att vi lever ett ögonblick mellan två evigheter. Inför van Goghs landskap, där allt är i rörelse och vibrerar av energi, från en blomma till en stjärna, inser vi inte bara att vi är en del av alltet, utan också hur försvinnande små och isolerade vi är. En känslans väldiga pendelrörelse från varm tillhörighet till isande ensamhet, från eoner av tid till stundens korthet. Så finns i bilden förtätat vad det innebär att vara människa.

En krumelur av färg
instängd i sig själv och
i ett mäktigt, oberört rum.

Så också i Francis Bacons målningar där Emma Hartman slogs av hur målaren genom penselns vridning i färgmaterien blixtsnabbt kunde beskriva människan som en tillfällig, pulserande energi. En krumelur av färg instängd i sig själv och i ett mäktigt, oberört rum. Så ställer Emma Hartman mot landskapets fria rymd rummet. Också här finns pendelrörelsen mellan det omslutande, som skydd och trygghet och som tvång och oundviklig bestämning. I vidare bemärkelse finns vårt rum också i språket, i kulturen och i den tid som omfattas av vårt osäkra liv. Här formas de krafter som betingar hur vi tänker och hur vi ser på världen. Än kaotisk och skrämmande, fylld av dunkla krafter, än upplyst av den prövande tanken, skimrande och lockande i sin gåtfullhet.

I Emma Hartmans målningar spelar färgen huvudrollen. Teckningen är precis och summarisk och ger konturen av ett rum eller manar fram bilden av en pyramid eller av en blockliknande, både uråldrig och samtida arkitektur. I en serie målningar är färgen dov och mättad, nära att förkolna under sin egen tyngd, men ändå bärare av ett ljus, som gryning eller skymning. Upplevelsen av tyngd förstärks av målningarnas stora format. Inför dessa bilder står man omsluten av skapelsens mysterium och länkas till en annan av Emma Hartmans fixstjärnor, Mark Rothko.

I andra målningar lockar Bonnards sällskap och duken fylls av alla regnbågens färger i ett ljust skimmer, ett lyckligt hyllande av ögonblicket, som ju helt oväntat kan uppenbara sig som en gåva.

Emma Hartman förhåller sig uppriktig och trogen de insikter om existensen och de möten med kolleger, som varit avgörande för henne. På så sätt blir hennes målningar både tidlösa och intensivt närvarande i nuet.

Konstnärens webb

Hartman_Hood160x140cm

In English

The art of Emma Hartman is distinguished both by her technique and her pictorial language. She is shifting between nature and indoor settings, with color as her main pendulum. Deserted architectural spaces are contrasted by open, desolate landscapes. Her compositions are sharp and well-defined, but simultaneously the color seems to be flowing through the canvas, slowly dissolving in a shimmering fog. Although connections can be made to Mark Rothko and Francis Bacon, Emma Hartman has found her own painterly language.

Emma Hartman was born in Örebro, in 1974. She lives and works in Stockholm. After early studies at the Gerlesborg School of Art in Stockholm, she graduated from the Umeå School of Fine Arts in 2006. Since the graduate exhibition at Bildmuseet in Umeå, Hartman has had several solo exhibitions in Sweden as well as being awarded with several notable scholarships, supported by the Royal Swedish Academy of Fine Arts.