Jonatan Malm träffade Anton Alvarez vid hans utställning i Steneby konsthall 2014 – 8 år efter han lämnade Stenebyskolan. Sedan dess har han snärjt hela designvärlden i sina trådar. Hör hans historia här.

Vad gör man om man är förtjust i hantverk, men besväras av det faktum att man som utövare alltid står inför risken att ifrågasättas av andra? Att hela tiden behöva förhålla sig till förväntningar? Jo, man gör en Anton Alvarez. Man skapar ett helt nytt hantverk. Så här säger Anton själv:

–Även om jag är nybörjare på detta är det jag som är bäst på det, jag har mitt eget territorium. Jag har blivit helt fri, både från industrins och från traditionernas förväntningar.

Och så är det. När jag kommer in i Antons utställning på Steneby konsthall är det som att komma till en ny planet. Här gäller inga gamla regler. Ingen expert kan komma in här och förklara precis vad hen ser. Heller inte säga bu eller bä. Men fascineras, det gör en oundvikligen. Här samspelar tråd i kilometer med trä, plast och andra material. Och här står en enastående maskin som är själva grunden i detta sprillans nya hantverk. Resultatet är objekt som jag spontant tänker är den nya neodadaismen, kanske en tillspetsad gatukonst för heta arenor. Anton Alvarez själv, som är skaparen, vill dock inte lägga konst-ordet på tungan.

–Nej, jag vågar inte riktigt sätta etiketten ”konstnär” på mig själv. Jag tänker att jag är hantverkare och designer. Jag har ju ritat och konstruerat mitt verktyg själv. Men i och med att objekten får allt mindre av bruksföremål över sig får jag kanske vänja mig vid att andra kallar det konst.

Efter att ha arbetat i en möbelkontext en lång period blev Anton sugen på att göra objekt större än människor, något att kliva in i och bli en del av. Tanken mynnade ut i det pågående projektet ”Thread Wrapping Architechture”, vilka objekten i Steneby konsthall är en del av. Rymden i konsthallen gav maskinen möjlighet att visa sin fulla potential; en sluten cirkel av material omlindat med tråd blev till, och är hittills det största objekt Anton skapat i sin maskin.

Antons första skola var graffitivärlden. Första utbildning på papper är från Munka Konstskola. Därefter var det två år Trähantverk-Möbelsnickeri på Stenebyskolan 2004-2006; en djupdykning i hantverk som han värderar högt i dag. Han fortsatte på Konstfack, som presenterade helt nya verktyg: datorernas värld. Men det var under studierna på Royal College of Art i London som idén om att foga samman träbitar med tråd växte fram. Först lindade han tråden för hand, efter det provade han att sätta upp stycken i svarven och låta tråden snurra på. Det var dock för begränsat. Han började konstruera en maskin som lindade garnet runt arbetsstyckena, vilken form de än hade och vilka material de än bestod av. Lim kom in för att stabilisera, färg för att variera. Sedan dess har det blivit mer ritande i datorn och mera byggande, för att hitta en optimal konstruktion. Maskinen som visas i Steneby Konsthall är den tredje generationen, och den som möjliggör riktigt stora objekt.

Foto: Anton Alvarez

Foto: Martin Gustavsson

Först när maskinen är klar upptäcker Anton dess brister och styrkor, och just att den överraskar honom är en stor drivkraft. Han förklarar det som att han med en idé i huvudet skapat en maskin, men sen har han fått undersöka vad maskinen kan användas till. Eller kanske: den visar honom. Det är ett samspel mellan människa och maskin som kanske är mer poetiskt än någonsin under industrialismens historia. Ändå gror i bakhuvudet idén om att bygga en apparat som producerar objekt utan hans hjälp…

I dag är Anton Alvarez medlem i en ateljéförening med 80 ateljéer och fyra gemensamma kök. Just nu är han blåstänkt över hela kroppen, eftersom han är mitt i produktionen inför Frieze Artfair i London. Hur tror han att unge graffitimålaren Anton sett på dagens etablerade och hett eftertraktade Anton, med verk inköpta av samlare och självaste Nationalmuseum?

–Att bli något inom graffiti bygger på att man arbetar hårt, och det gör jag ju nu också, svarar han och avslutar:

– Jag känner mig väldigt privilegierad som hittat en ekonomi i detta, och just att det går att klara sig på sån här verksamhet; att veta det hade gjort mig glad.

Anton Alvarez webb.

Foto: Martin Gustavsson

Foto: Martin Gustavsson